så skönt diktar skalden och poeten

om kvinnor och kärleken

men i vardagens kranka blekhet

blir han den stumme mannen


orden han bär inom sig

kommer inte ut

gömmer sig bakom ett hjärta av stål

ingen ska få se honom vek och blid


säg, var är alla dessa drömmare och sökare

har de upplösts i tomma intet

ack, stackars dessa män

vad de går miste om


att vilja men inte våga

att ta det första steget

vilken härlig värld vi skulle få

om vi lät kärleken råda