jag springer i gamla fotspår jag
gått den här gatan tusen steg förut
gått ut ur din dörr, tagit buss 16 och åkt genom stan
mellan din värld och verkligheten
suttit stilla och känt hur det rinner ur mig, längs låret
stelnar på sätet
och vi kommer nog aldrig längre än hit där vi står
du
en grön prick i cyberrymden som talar om att du är vaken
scrollar upp scrollar ner
jag
som håller andan och räknar minuterna tills du somnat
natten är så otrygg utan dig och ingen skrynklar mina lakan
på mitt golv står en present till dig som plåster på såren för allt dom tog den där natten när du gick fel väg för sakta
jag har kvittot kvar och lämnar tillbaka den i morgon
lämnar in alla känslor jag haft för dig och får mig själv i retur
nerpackad, igentejpad, glömd i ett jävla dike
så ytterst lurad står jag med väskorna i hallen, åker till dig så fort du ber mig
ställer upp, ställer ner, klär av, kliver ner, lägger mig, ger mig, sväljer, slutar, fortsätter
såg mig i spegeln och torkade bort svart från kinden
mina ögon som trillat ner i sina hålor
rullar fram och tillbaka i takt med kranen i köket
så ytterst lurad tryckte jag på röd lur och hörde dig precis viska godnatt
nånting i din röst som vill att allt ska vara bra
nånting annat som vill mig illa
vill mig blödande

en minut sen du loggade ut
jag ser allt
vet att du kollat på klockan, stängt av din Iphone och vänt dig på sidan. suckat.
vet hur dina axlar ser ut när du sover
hur du ler när du vaknar
hur ditt hår faller av i sömnen
svarta korta hårstrån på vita lakan
spår av dig i mig
klibbande innerlår

och jag förstår hur allt kommer låta i morgon
jag behöver tänka sa du och jag har aldrig känt mig så ytterst lurad
aldrig sett så fånig ut
jag sa okej till slut och har kanske grävt min egen grav
vår grav
vi lägger vårt ofödda spädbarn där i marken och slår det med spadar
lämnar graven öppen och låter alla se
jag behöver tänka säger du och lutar din spade mot väggen
jag hör av mig i morgon
jag ber inte om mycket
bara om ett dygn
ber bara
tills i morgon

och jag förbereder mig igen
stålsätter mig
räknar vinflaskorna hemma
slår ut centiliter på dygnets vakna timmar, ringer mina närmsta
stålsätter mig, spänner käkarna, räknar vinflaskor igen

ser oss på en bänk där jag följde myror med blicken och kikade på dig under lugg när du pratade om dig och oss och problem
minnen som dunkar i mitt nyckelben. får det att svartna framför ögonen.
allt vi sagt
att hösten är här
allt jag kommer få göra för att glömma dig
sudda bort, förtränga hur lycklig och älskad du gjort mig

Herr ångest och Doktor destruktiv knackar ömt på dörren. stryker med sina spretiga fingrar längs dörrposten, viskar ömma ord över tröskeln. jag väser tillbaka. förklarar argt att jag inte öppnar för någon och att jag är färdig med dom båda två. håller för öronen, stänger ute deras lockrop, dina ord och kranen som droppar i köket. håller andan och blockerar dörren med min säng. tätar dörrspringan med gamla kläder. drar in knäna under tröjan och hoppas.

och dom tystnar efter ett tag, sitter väl mot dörren och sover. Kommer kliva över deras ben i morgon bitti när jag hämtar yoghurt. ensam.

och jag hatar dig för att du ska krångla till allting just när jag tänker att det går bra. att vi är kära och klarar av att älska på distans
att du inte sett spegeln i hissen som jag kysst för att jag tänkte på dig. röda läppar. öppen mun. billigt billigt läppstift

lämnar mina packade väskor i hallen
borstar inte tänderna
går och lägger mig med kläder på. bestämmer

lämnar du mig nu så glömmer jag dig.
suddar alla minnen
raderar dig ur mitt liv. ur min Iphone. ur min säng.
slänger kondomlådan hel

lämnar du mig nu finns du
inte mer
lämnar du mig nu ska jag ligga med en hippie med långt hår och örhänge
ligga med alla jag möter och vara redlöst oresonlig tills det slutar skava
lämnar du mig nu ska jag vara vaken tills jag stupar
lämnar du mig nu ska jag prova allt jag redan provat och sedan prova det igen
lämnar du mig nu finns du
inte mer

för mig