Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
När jag skrev den här dikten funderade jag på hur människor träffas och hur de kommer ihåg varandra, för att citera Cirkus Miramar: \"Vi är skepp som möts i natten\". För är inte allt vi vet om människor som en skugga av dem?


Farväl till skuggan

Du står där borta vid grinden
I morgondimman
Insvept i kyla och morgondagg

Du stod där, du skugga, nickade farväl och gick

Vart kom du från? Vart går du?
Du nickade och log
Säg, kände jag dig nånsin, du skugga som försvann

Inga steg hördes, blott tystnad, då plötsligt tuppen gol

Nu står jag här vid grinden, där skuggan gick sin väg

Nu står jag här helt vilsen
- kära skugga, ack, farväl!




Fri vers av Nem
Läst 682 gånger
Publicerad 2006-04-03 11:26



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Nem
Nem