Hemma hos henne är det tyst.
klänningen susar bakom en blå skorsten innan månen.
Trasig är väggen
men fjärilar syns

På blå fint markerad kajal
blänker små underbara granitstenar där
munnen är ett streck som sträcks ut
av kindbenens vibrationer.

Vi bytte cd-skivor låg och sov i ett vinrusvirus krossat i små härliga fingerborgar
som vi halsade ur.

Monterad fransk balkong över fredsliljan. fina törstiga rosor. blödande växter som vill blomma i för lite vatten i den eviga öknen.
kliver bland texter som är äkta först då släcker vi den
törsten älskling
och hundar i hallen och människor överallt
penslar som målar av varandra

Det är så skönt att leva
men bara när dikten överträffar verkligheten
bara när vi finns