Tiden rinner ut
men jag står kvar
omringad av en virvelvind
omringad av kaos

det exploderar
och tårar rinner
som aldrig förr
var är vi
var är du

som en var vi
inte du och jag
utan bara en
och allt var perfekt

du drogs bort
av vad som verkar
vara den mäktigaste storm
och jag blev kvar

och det var mitt fel
jag skapade
denna storm
för den behövdes
men nu är allt
jag kan tänka
att det var fel

hoppas att vi hittar
igenom denna labyrint
och faller i varandra
förevigt

jag saknar ditt skratt
jag saknar ditt leende
jag saknar din doft
jag saknar dina ögon
jag saknar din
åh så snäsiga attityd
när du är bestämd

jag saknar allt som är du
och behöver närheten igen
och den här gången
blir det på riktigt