De spatserade ibland tillsammans.
Trivdes bra ihop.
Hjärnan gick rakt fram
lilla hjärtat skuttade omkring.

"Har du varit kär nån gång, brorsan?"
frågade lilla hjärtat.
"Nej." får hon till svar.
"Oj då, är du inte ledsen för det?"
fortsätter lilla hjärtat.
"Eftersom jag inte kan bli kär,
kan jag inte heller bli ledsen för det."
förklarar hjärnan.
"Nej det är klart,"tänker lilla hjärtat,
"Vilken jävla cool brorsa man har.

"Vad gör du helst?", frågar hon nu.
"Tänker", svarar Hjärnan,"men jag spatserar gärna med dig också,syrran"
"Men jag tänker ju inte alls."
"Nej, just! Det blir en avkoppling."
"Så du tänker bättre efteråt?"
"Precis!"

"Tänker du aldrig på kärlek?"
"Sällan. Det leder oftast inte till nåt."
"Va!?", lilla hjärtat skuttade till. Kärlek leder ju till liv, till nya varelser och..."
"Kunde vi nog avvara, syrran. Liv kan skapas utan kärlek. Det vet du väl?"
"Lilla hjärtat sackar efter, försagd:"Ja men det blir inte bra, inte naturligt, inte roligt."

"Nå, så länge du skuttar omkring, finns det nog kärlek på jorden. Det har jag tänkt ut."
Lilla hjärtat, gladare:"Tack, brorsan, och tack för spatserturen."
"Tack själv, syrran."