Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Läser psykologi, de mänskliga och existentiella frågor som kursen väcker har visst börjat spegla sig i mitt skrivande, som allt oftare blir surrealistiskt.


Kaos och kosmos och kosmos och kaos

De säger att kaos födde kosmos men jag tror det är tvärtom
jag tror det är tvärtom för när jag föddes var jag tom
men sen stunden jag kom ut har universum fyllt mig med sin massa

Kosmos har tryckt in sig i mitt bröst petat ditt lite stoft varje gång
jag kan nästan inte andas snart hjälp hjälp det är ju bara lite stjärnor säger de

Men det är inte stjärnor jag ser när jag blundar nej
jag ser monster under sängen och jag ser ett ännu större ovanpå

Kosmos och kaos och kaos och kosmos och båda är ett,
båda är ett för de samlas i mig
inne i mitt bröst har de sitt evinnerliga slagfält
inne i mig mäter de vem som kan kasta längst, springa snabbast,
jag är inget annat än ett instrument,
experiment

Sen jag föddes har kosmos tryckt in sig i mitt bröst petat dit lite stoft varje gång jag öppnar det och jag öppnar det alldeles för ofta alldeles för lätt

kanske har jag mig själv att skylla men det är inte lätt att vara hel när universum bara ger dig sår, nej det är inte lätt att hålla ihop när alla galaxer samlas i dig och trycker på inifrån
det är inte lätt när blodet sprutar och de säger att det är stjärnstoft nej det är inte lätt när blodet sprutar och du tror att det är stjärnstoft




Fri vers (Fri form) av ständigtkaos
Läst 287 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2014-10-07 21:06



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Gillar hur jaget låter sig bli ett sårbart universum där liv och ångestpåslag spelar fritt. Var först titeln som lockade hit mig (intresserad av både kaosforskning och kaosofi), men det blev minst sagt ett intressant grepp att tänja ut något skört i makroperspektiv.
2014-10-07
  > Nästa text
< Föregående

ständigtkaos
ständigtkaos