Saliga att rasa för tidens gång.
Likt ett höstlöv i ett mörker av glas. Sena nätter, silhuetter,

gråtande hundar står och hänger invid grillen
där solnedgångarna singlat ned avskedsbrev.

De bär samma färg på pälsen som de silverfärgade strålarna från månen
som följer deras rörelser.

Går där en skugga på en vägg av ett hus på en gata hem. Hon som jag
sett på avstånd i åratal. I månens tjänst.

Som är en juvel i våra bröst