Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Till min bästa vän. Jag lever inte utan dig.


Detta ändlösa mörker


En skepnad av sorg har bitit sig fast
Kring hjärta och magsäck och lungor
En tjock tjära av mörker
Ångest och hat
Äter utav mitt inre

Och minnet av dig
Alla minnen av dig
Förtärda, av mörker
Detta ändlösa mörker

Inte tårar och skrik
Ingen klagan i världen kan
ge dig tillbaks
Bara mörker
Bara ändlöst mörker

När du låg där på vägen
Överallt där på vägen
Helt trasig
Alltför trasig
Och ditt kött brände fast i asfalten

Då gick hjärtat mitt sönder
Ville dö där med dig
Den där dagen i juli
Då jag grävde ner dig i mörker
I ett ändlöst mörker

Och jag tänker att nu
Behöver jag dig att leda mig ut
Ur mörkret
Mitt ändlösa mörker




Fri vers av Suzan
Läst 276 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2014-10-10 16:24



Bookmark and Share


  Fjäderpennan
Fasansfullt. Men naket och ändå fint skrivet om saknaden.....
2014-10-10
  > Nästa text
< Föregående

Suzan
Suzan