Blåa ögon möter gröna
och tystnaden
skär
genom rummet

Och själarna av bortfrusna isar
krossas
till små flisor
Och akta, säger han
när jag sträcker mig
mot världen på andra sidan
Akta
skär dig inte

Förnuft och känsla
krockar och blandas till en storm
av katastrofer
och mina gröna ögon ber dig
att se mig

För jag
är den drömmare
du aldrig blev