joachim du får lova
att inte bli ihop med lotta
nu när jag åker över atlanten till amerika lova
sa john till sin bästa
vän i början av
en sommar
1980 nånting
med glimten i ögat.
han skrattade
förvånat till svars
ha ha ha ha ha ha ha ha
lotta?!
inte en chans
hon är som en syster
vet ju du
du kan sova gott
om natten
john.

så gick två veckor eller
om det kanske
till och med
var sju dagar bara,
så var de
JoLo
med världshavet
som sköld.



som elektricitet från en oförutsedd blixt,
rätt ned i en ensam fjällstuga
på toppen av sommarfjället.
tjugotvååriga hjärtan
pickandes innanför
brunbränt sommarskinn
och
i efterdyningar av blixten;
deras kroppar likt eld
i skenet av hjortronsslättar.

när sommaren led mot sitt slut
seglade john
hemåt med en amerikansk flicka betsy i hytten
jämte
sitt glashus krossat av john och betsys stenar
jämte
flisan i sitt eget öga
medan bjälken borrandes honom i magen.

samtidigt
två i symbios svävandesvirvlandes
i våtmark
schvurr schvurr schvurr
nedför sommarfjället med ågren hack i häl.

i allas huvuden:
vadskavitaosstill?