Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Om öst är öst och väst är väst borde heller inte dessa två mötas..


Prosatext: Vitlök och rökelse,omaka par?

Detta är en luktberättelse. Visuellt hänvisade som vi är till ögonens normala vittnesbörd måste läsaren till denna berättelse spärra upp, inte ögonen, utan näsborrarna. (Lite bra är det också att hålla korpgluggarna öppna så att läsningen fungerar.) Tänd en rökelsestav och skala en vitlöksklyfta, skär den itu och gnugga fingrarna mot de uppskurna sidorna. Annars får du ingen behållning av läsningen.

Gustav Adolfskyrkan i Ramsau am Dachstein är en gul och vitmålad byggnad i den alpina högplatåns centralort Ramsau Ort. Denna byggnad dominerar det religiösa landskapet så som Hoher Dachstein dominerar kalkbergskedjan Dachsteingebiet. Under de höga kammarnas hägn vilar den grönskande högplatån och ljudet från kyrkklockorna hörs milsvitt. Inte bara den klockklang som kommer ur evangelisk lutherska kyrkans spetsiga klocktorn utan även ljudet från den med lökkupol försedda och betydligt mindre helgedomen som är katolska kyrkans, i den mindre centrala delen av Ramsau med tillnamnet Kulm. De må finnas likheter mellan kyrkorummen och klockklangerna och inte är de respektive församlingarnas medlemmar så väldigt olika varandra heller, de bor ju mestadels grannar, även om många tillfälliga arbetare ur den europeiska migrationsfloden är oftare av katolskt än lutherskt snitt. Men en sak skiljer dem åt synnerligen tydligt.

I varje mässa i lökkyrkan svingas det rökelsekar i snirkliga bågar så att den blåa fräna rökelsens blå slöjor bildar intrikata mönster i den snett infallande solens strålar. I den lutherska kyrkan är det bara en enda gång om året som rökelsekaren svingas. En enda dag om året hemfaller den församling vars andlige hjälte är den svenske konungen från trettioåriga kriget till det katolska bruket att tända rökelse. Det var han som stod och dog i Luetzens rök och damm.

Det är ingen eftergift åt populism. Ingen låtsasekumenisk eftergift åt 'det ursprungliga'.
Förklaringen till denna uppseendeväckande avvikelse från årsnormen är högst prosaisk, för att inte säga en aning penibel! Medan den romerska kyrkan absorberat rökelsesvängandet från alla möjliga och omöjliga religiösa praxi som den kyrkan lade under sig, med mer eller mindre våld när den en gång blev upphöjd till statsreligion, har den lutherska kyrkan ett avmätt och stringent förhållande till sådan 'högkyrkliga' excesser. Visserligen läser den gärna om 'guld rökelse och myrrha' som de gåvor vilka de visaste av sin tid frambar till den som de såg som den nye judakonungen, men ingen läsning av skrifterna frammanar någon enda rad om rökelseeldandets betydelse, i varje fall ingen som ses som förpliktande i någon av reformationens kyrkor.

Det är bondekulturen som dominerar i Ramsau am Dachstein, även om turistnäringen de facto generar mer pengar än lantbruket. Bondesamhällets julfirande har i väsentlig grad likheter med det förkristna midvinterblotet i de nordiska länderna. Ett firande som är så långt ifrån bibliskt betingat som man överhuvudtaget kan komma. Nyckelordet är
nämligen "gödsvin", "Schweinebraten" olala! , "Räucherspeck", "Gselchtes" och Wurst Wurst Wurst, alltså grisköttsrätter i kvadrat och kubik. Julfest är grisfest.

Den förhatliga katolska fastetyrannin bröts av reformatorerna, Huldreich Zwingli till exempel bjöd hela Zuerich på grillad korv en fastefredag som en snubba åt den katolska kyrkans förlamande rigoriositet. Det var en del av hans revolt. I Ramsau ledde reformationen inte bara till byggandet av en evangelisk luthersk kyrka utan som antytt även ett frejdigt svinköttfrosseri vid juletid. När det s k Toleransediktet lät de reformerta leva och vara sig själva, då brakade det loss vid fläskgrytorna. Både religionsutövning, luthersk psalmsång och gastronomin gagnades av den nya tiden. Magens teologi är mycket religiösare än hjärtats. Men näsorna gladde sig mindre.

Det dignande julbordets primära krydda är och förblir vitlök. Vitlök, griskött och öl är en fenomenal utmaning för mag-tarmkanalen. Med olfaktoriska konsekvenser. (Lukt på ren svenska). Lägg därtill betydande mängder surkål. Storsamlingarna runt matbordet förflyttas i sann folkkyrklig demokratisk anda till julmässan. Där julefriden bryts av ljudliga välmåenden med tillhörande odörer.

Ur struparna må strömma 'Stilla natt', men bara om de sjunger riktigt högt undgår man att höra andra ändans lovsång till den feta julskinkan. Om ordet "näsbedövande" inte finns, torde det ha uppfunnits i denna miljö. Men ser ni: då kommer rökelsekaren till räddning.

Enda gången som rökelsen svängs mellan bänkraderna är under julnatten. Från vapenhus till altarring, från kor till körläktare svängs den stringenta fräna rökens bärare och i alla barns minnesbankar lägger sig en dimridå av griskött,vitlök och rökelse för eviga tider. Det är julstämningens bisarra egenhet att svinköttet helgas till kyrklig närvaro genom rökelsens blånande slingor.

Fromheten får sitt, köttet får sitt, friheten från det katolska oket tar sig uttryck ur alla kroppens porer och den sällsamma blandningen av vitlök och rökelse skapar föreställningen om en riktigt god jul. Himmelsträvande väldoft och antydan om stigande böner mot himlavalvet samsas med den jordbundna svinaktigheten i ett mer än näringsriktigt frosseri.

Rökelsen är en slags egenvård som vissa växter i heta ökenklimat utövar. De lever med så stora spänningar mellan dag och natt temperaturer att barken spricker, och kådan de använder för att läka sina sår och förhindrar uttorkning är grunden i rökelsen. Den kådan som är det sårade livets doftar gott. Den brinner lika långsamt som den utsöndras.

Väldoften döljer skadan. Så samsas vitlök och rökelse.
Men bara en gång om året. Frommare än så är den inte.





Prosa (Novell) av Björn Donobauer
Läst 778 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2014-10-13 22:42



Bookmark and Share


  Solstrale VIP
Du har så klara tankar med rena culörer och smaker samt dofter som når sinnenas biograf! Tack!
2016-10-24

  Minkki VIP
färgstarkt frossande
2015-01-08

  Connie
Mycket intressant att få följa med på denna doftande tripp!
2014-12-26

  Vanja-Kristina Morgell VIP
Intressant kontrast. Omfamnar slutet av dikten
2014-11-27

  walborg
Tack för lärorik läsning
2014-10-14
  > Nästa text
< Föregående

Björn Donobauer
Björn Donobauer