en natt
när jag gick på marken där jag föddes
jag kände varje steg
det var min plats
där vid trädet grävde jag ner min första kärlek
några år växte blommor vid stammen
innan all näring sögs ut
och rötterna tog över
snart faller lövet från grenen
vid stigen grävde jag ner skolkataloger
med ansikten som förvandlades av tiden
och vid vattnet la jag handen jag höll
i tonåren när snön föll i mars
och solen fick oss att spraka
jag vattnade myren med allt blod från alla skrapsår
jag går förbi där nu
någon har plockat hjortron
söta av smärta
kanske gjort sylt
malt ner alla tårar
och tillsatt socker för att inte känna
den järniga smaken av blod
eller av delarna från min första cykel
nu rostig
som sjunkit halvvägs ner i mossan
där förstulna kyssar
där födelsedagar
vänskap och nätter då vi fiskade
som om allt var något förbjudet
och där
all förvirring
alla sömnlöshet
alla gåtor
och ensamhet

allt hade varit sig likt den här natten
om jag inte höjt blicken mot horisonten
där bergen
slängde skuggor på himlen
och sett
att det största slitits upp
och att någon jag såg inte vem
förde den mörka spetsen mot hjärtat
sakta öppnade sin kropp
flämtande för varje centimeter