Jag kommer ihåg hur du ler. Hur du går. Att du inte rör vid mig utan bara puttar igen dörren så tyst du kan. Du brinner. Jag är aska. Aska som gnids och pulveriseras mellan dina fingrar och lämnar smutsiga avtryck överallt du tar i. Det finns inget. Vi existerar inte. Det är bara du och jag, separerade.