Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Uppvaknandet


Utanför världens kända gränser vandrar en ensam själ

Den hyser föga hopp för sin framtid och räds verklighetens brinnande maskineri

Sanningen genomborrar och splittrar dess sköra kropp

Med tårar i mina nyöppnade ögon inser jag att dagen väckt mig och att drömmen är slut




Fri vers av marjasara
Läst 715 gånger
Publicerad 2006-04-03 23:39



Bookmark and Share


  Andreas A
Mycket fint/sorgligt skrivet.

Tror att alla kanske någon
gång upplevt något liknande.

Du finner nog ditt ljus igen!

^.^
2006-04-05
  > Nästa text
< Föregående

marjasara
marjasara