motgift
sexton dagar sen du försvann ur mitt liv
rann ur mig och nerför mina ben
nätter utan dig har jag andats i mörkret och vägrat dra ner min rullgardin
måste få se när morgonen kommer
vakna till ljus och långsamt inse att det gått ett dygn till
jag bedövar mig med allt jag kommer åt
med sena kvällar
gatorna fram i min stad
och vackra unga pojkar
har en ständig rödvinsrand på min underläpp
tovor i håret
gör mitt yttersta för att glömma att du fattas mig
ord jag säger
blickar jag strör runt mig på krogen
fingrar mot min kind och främlingar som bara finns på natten
med bara ben och kalla kläder söker jag dig i alla jag möter
finner någon med dina kindben
skor som liknar dina
men ingenstans mjuka händer
dina ögon som skjuter ner mig
sexton dagar sen du försvann ur mitt liv
älskade du
det slår mig plötsligt
hänsynslöst
jag har inte rört mig en millimeter