- Din tur att avge en levnadsberättelse!

- Oj då, jag trodde inte det var idag!

- Jo, enligt planen.

- Det kom lite plötsligt. Kan jag inte vänta till nästa gång?

- Är du inte förberedd, kan du ju improvisera.

- Ok, då gör jag väl det då. Kommer idag från sjukhuset där de säger att cancern är under kontroll. Ja, jag ska i ärlighetens namn säga att chocken är över. De kvartalsvisa kontrollerna räcker till för att lugna mig. Hur mycket tid har jag kvar?

- Du har gott om tid!

- Så bra! Då startar jag med barndomen. När jag fick prova på sorgebearbetning upptäckte jag att tvånget att skriva med höger när jag ville skriva med vänster var det grundläggande. Optimistisk som jag trots allt var sa jag till mig själv: lär jag mig skriva maskin och spela klarinett så löser det sig. Och det gjorde det.

- Nu tänker jag inte tala om alla steg i min utbildnings- och yrkeskarriär. Men så småningom fick jag onekligen en viss framgång, trots  dålig ekonomi och ett havererat äktenskap med små barn.

- Det viktiga för mig är nuet och den kärleksrelation jag har vunnit. Vi hittade varann på en skrivarsida på internet…

I frihamnen träffar jag tre damer
som klär mig i svart

Hjärtligheten är stor 
när vi byter om

Över linnet en vit skjorta
den svarta slipsknuten dras åt

När dramat börjar 
skjuter pistolen i mörkret 
och målet väljer position

Kyrkovaktmästaren
lyfte blicken från  elementen

när polisen kom in

I väntan på mörkret dansar jag vägen lång
till härliga och ärliga toner

Gläds åt att benen bär och att armar och händer
gör vad de kan

Passerar damen med uppfällt regnparaply
på solskenspromenad

När jag vecklar ut mitt förflutna för henne
visar jag Berlin, Bornholm och Sandhamn

Berlin, mitt 80-tal
Sandhamn, mitt 70-tal
Bornholm, ett scoutläger på 50-talet 
plus årliga besök sen dess

Öar

Ser henne här och nu 
men också hos andra kvinnor 
som passerar revy

Sensualismens seger

Septembermånen

rör sig sakta som klockan

mellan och bakom moln