Apropå det där med fiskar som du och jag när vi tappar verklig substans, dränker oss själva i glömskevattnets era. Återuppstår i en dröm där stoft av glitter svärmar över våra älskande kroppar. Tomheten är en myt. I varje fall jag känner mig gudomlig med dig. Du är det där jag är livrädd för att tappa som om en guldbelagd nyckel skulle klirra mellan brunngallret och stötas mot kloakvatten. Av misstag och vem vet kanske det blir så, för du vet jag är ju bara dumt naiv med tankar om revolutionär eufori som smittar magiska skratt var jag än för min annars så dödsdömda karaktär. Men så länge, tänker jag tappa kontrollen och vara precis så galen jag behagar. Faktiskt så tänker jag offra allt för att hålla det vid liv. En lägerelds element måste vårdas och offras till.

Vad är då inte kärlek, annat än ett element
Allt eller inget