och ändå känner jag hans andetag
från andra sidan staden,
landet,

från en annan sfär

han talar till mig när natten faller på
i tomrummet mellan vakenhet och sömn
han talar på ett språk

där alla omskrivningar saknas

det är som att få luft
som att få liv
som om jag kunde flyga

han vill att jag bär mig själv
att jag löser mina problem
att jag försonas med alla mina sorger,

som belöning får jag vara med honom
men bara om jag gör det jag ska

och fast att han inte har något ansikte är han
den vackraste mannen jag sett