Nyheterna eskalerar i dess gälla ton,
Sverige är kränkt och undersökning pågår.
Militär press ansvarig låter sig interjuvas
och låter som en allvarligt spänd tupp!
Jag skickar ett sms till en kompis inom
försvaret och får vetskapen om att jag
tydligen var först av oss att leverera
nyheten om att Sverige blivit kränkt, igen!
Chocken som då kom då ryssen i Karlskrona
gick pågrund har ännu inte lagt sig, inte än.
Vi mot dem, vi mot en stormakt som kan
sänka oss helt och hållet med sina kärnvapen.
Hur skulle de se ut, att vi som då och nu
klädde av ryssen intill dess bara skinn?
Nato, EU eller ens FN har de svaren som
vi under denna natt kommer få se. Ej
heller en så färsk regering, som kan hantera
denna smyg provokation och som låter oss
alla minnas dess temperatur i ett kallt krig.
Vi lever och andas i en värld så full av
dess olika konflikter, är det vår tur nu?
Är det vi som kommer stå i dess centrum?
Kommer jag någonsin att få läsa min
morgontidning med lust och ingivelse
över vad som morgon dagen förberett?
Jag håller den meningen öppen i rent trots.
För ingen, nej ingen äger mig, om jag i mitt
svett och hjärta får bulta. Får jag ta det som
mig rätteligen tillhör mig? Nämligen, min
familj, min tid och som i allt betyder allt!?
Jag finner mig inte att betraktas, som ett
byte eller som en politiskt bricka i något
spel jag inte valt att vara med i. Droppen
är och föreligger i att bara få finnas till i
denna bisarra situation. Där våld föder
våld och där människan i sig, inte lärt
sig ett endaste dugg om hur livet är!
Jag önskar dig en fred, en fred där
människor i denna natt ger sitt och lite
där till. För att i hoppet mötas utan politik
och där andra barriärer som otacksamt
formar våra liv, får ett ljus med besinning.
Där är din röst mer värt en guld och mer
värt en blod i tömda ådror. Ja så är det i
krig, där politik blir dess vardag och där du
och jag blir dess mål! Ett samtal till 112
hjälper inte en dag som denna, då du och
jag bistår Svea med dess behov. Det enda
som i praktiken hjälper är svaren på din
nästas behov. Där skiljer vi oss alla åt!