Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

När hon sjöng den sången flög jag






Det är så vackert skrivet
deras hem och bostäder

Deras land
och historia
de branta kalkvita
väggarna

Långsamt uppför de trappor
de byggt
de självlysande skymningsbåtarna
som står och trängs i hamnen
att vissna är som att känna

Ovanför samma måne
inga frågor
det är som om dom
lever inkapslade
i sina egna tankar
och låter dagen gå
uppför Tibet uppför
eller som i var och ens
tysta kapslar och egon
förbi de byar
där dörrarna öppnas
och släpper av

och låter vägen styra oss upp
till dörrar som är låsta

De märker inte ens tåget
som då och då passerar
det behövs aldrig
för gräset är så grönt
att det glittrar
starkare

Hur kan man ta ifrån en människa
hennes frihet
Hennes frihet går inte att köpa

Jag känner det så huruvida
allt ska fortsätta
men något väcker mej
i gryning

som ett nyfött barn
som behöver mat

Som skriker

Stormarna

Det är som om någon där u´te
behöver min hjälp

Jag har aldrig lidit

Hur skulle detta land få mej att lida

När jag älskar människor

i sitt unikum






Prosa av Lars Gullberg
Läst 212 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2014-10-18 00:18



Bookmark and Share


    Sefarge VIP
En vacker gåtfull Dikt
Levandes i glömskans
Tecken.Tack för
Upplevelsen.
2014-10-20
  > Nästa text
< Föregående

Lars Gullberg