När hon sjöng den sången flög jag
Det är så vackert skrivet
deras hem och bostäder
Deras land
och historia
de branta kalkvita
väggarna
Långsamt uppför de trappor
de byggt
de självlysande skymningsbåtarna
som står och trängs i hamnen
att vissna är som att känna
Ovanför samma måne
inga frågor
det är som om dom
lever inkapslade
i sina egna tankar
och låter dagen gå
uppför Tibet uppför
eller som i var och ens
tysta kapslar och egon
förbi de byar
där dörrarna öppnas
och släpper av
och låter vägen styra oss upp
till dörrar som är låsta
De märker inte ens tåget
som då och då passerar
det behövs aldrig
för gräset är så grönt
att det glittrar
starkare
Hur kan man ta ifrån en människa
hennes frihet
Hennes frihet går inte att köpa
Jag känner det så huruvida
allt ska fortsätta
men något väcker mej
i gryning
som ett nyfött barn
som behöver mat
Som skriker
Stormarna
Det är som om någon där u´te
behöver min hjälp
Jag har aldrig lidit
Hur skulle detta land få mej att lida
När jag älskar människor
i sitt unikum