Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Poesins tid





Livet är kort. Egentligen en sekund i evigheten. Ändå så överväldigande och evigt. Som om man alltid har levt. Kan inte referera till livet innan jag föddes. Därför känns det som om jag alltid har levt. Jag har förändrats. Jag har blivit äldre. Ett töcken av min ungdom. Kärleken som brast. Minnena och sångerna. Nu är allt så tyst. Hösten är poesins tid. Det är något som brister i själen och ger näring åt kreativitet. Sommaren är ytlig och sällsam. Vintern bister som en övergiven hamn där jag lägger till min båt för att få va i fred. Den lever verkligen upp om våren. Då kommer båtar från alla håll och tränger sej in. Och vi lever ut i skratt och flärd. Klär av oss och blir som barn på nytt.




Prosa av Lars Gullberg
Läst 290 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2017-10-08 10:57



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Så mycket du fångar av livet. Den smärtsamma känslan av att själen brister under livets skiftningar blandas med glädjen över och skönheten i att finnas till och leva här och nu.
2017-10-16

  Goraxy 89 Orion VIP
Vi har alltid levat i någon form, för livet är evigt alls ingen slumpartad företeelse i ett oändligt tomrum, som endel foliehattar till kosmologer tycks tro. Själv är jag en av själarna som brast itu, krossades till små sylvassa speglande bitar, som med smärta försöker återfinna helheten.
Din text här är skön och inspirerande som du kanske märker av min kommentar?

Gillar !!!
2017-10-09

  Nanna X
Vilken fin sammanfattning av året. Och visst är det något som brister under hösten - frukter snarare än knoppar, som om våren.
2017-10-08
  > Nästa text
< Föregående

Lars Gullberg