I mörkret fanns jag, nedskuffad, inlåst.

Jag satt på ett trappsteg och darrade lätt.

Tårarna rann nedför svullna kinder.

Hopplösheten knep om bröstkorg och mage.

Från utsidan av huset hörde jag dem ropa efter mig, om och om igen.

I en evighets evighet, satt jag där.

När dörren öppnades, kände jag lukten av ilska och brännvin.

Jag lever med minnet varje dag, en själlös pojke som tappade tron på sin far.