Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Memento vivere!

Jag går förbi hallspegeln
och ser min mamma.
Hur hamnade hon där?

Den lätt böjda nacken
den krumma kroppen.
Är det jag?

Var finns det rultiga barnet,
den vetgiriga flickan,
den ångestlaxerande tonåringen,
den förälskade studentskan,
den helt ok kvinnan?

En gång sprang jag till den stora eken,
till smultronbacken,
upp på berget i skogen.
En gång sprang jag på stockarna i älven,
på syllarna över järnvägsbron,
jumpade på isflaken om våren.

En gång cyklade jag över stock och sten,
åkte spark nerför backarna,
tog kurvorna så knät gick sönder.
En gång dansade jag Zorbas dans
med mina vänner.

Nu står kryckor, käpp,
och gåstavar vid ytterdörren.

Jag ser min mamma i spegeln,
medan mitt liv går vidare
en dag i sänder.





Fri vers av Marja Granqvist VIP
Läst 375 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2014-10-20 10:34



Bookmark and Share


  Jimmy B Bergquist VIP
Komposition med brett Perpektiv!
2015-12-12

    Anders Lidén
Hej Marja Alldeles nyss gick jag med i Poeter.se och har läst några av dina texter. Den här är mycket träffande. Jag ser min avlidne storebror, 8 år äldre än jag, i spegeln då och då!
Vi ses
Anders Lidén
2015-05-12

  Yrre VIP
Tidens gång men alltid ung inuti!
2014-10-20
  > Nästa text
< Föregående

Marja Granqvist
Marja Granqvist VIP