vi ligger på gräset
egentligen är det en lögn för det är lera
men den är ändå frusen så vad fan spelar det för roll
och du pekar uppåt, upprymd
säger

ser du norrskenet
och jag skrattar rakt ut, ihåligt
det ekar fast det inte finns
några väggar här
säger

vet du inte att det är en myt
precis som plusgrader och empati
och du blir så jävla allvarlig
tar min hand som nästan blivit blå
säger

jag tycker så synd om den lilla människan
som bor i dej
och jag tror att du behöver hjälp nu, Stephanie
jag skrattar igen, utan självklarhet
svarar

det är mer synd om dej
som inte har förstått än
att det inte finns någon hjälp att få
luftslott är bara trevliga att bo i
innan frosten kommer