Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Oasen

Torka. Ödeläggelse. Gulnat starrgräs som bränts under solen. En skalle från ett sedan länge dött djur stirrar på dig från sina ögonhålor. En tom och intetsägande blick.

Du hasar fram.

Din tunga klibbar fast i gommen och läpparna skrumpnar mer för varje sekund de saknar fukt. Tänderna skaver och fårorna som bildats i dina läppar av torkan spricker och tjockt, mörkt blod sipprar fram. Du njuter av sältan från blodet. Det är allt du får.

Törsten efter vatten är outhärdlig och din kropp och själ är så uttorkad och bortglömd att det är ett under att gamarna som följt dig på avstånd inte kommit fram och provsmakat av din lekamen. Slitit stycken av ditt krispiga skinn, som på en kyckling som snurrat för länge i en grill.

Då. Mitt ute i ingenstans ser du den.

Oasen.

Den grönskande oasen med sin outsinliga vattenkälla. Friskt, lockande, stärkande och sött vatten som porlar likt en fjällbäck i April. Du stannar till och undrar om ditt sinne spelar dig ett spratt och dina ögon ljuger. Kan det verkligen stämma? Har dina fantasier besannats? Mitt i dina tvivel kommer ett vindpust och bildar en lockande krusning på vattnet.

Ljudet från källan får det att rusa blod i dina ådror och du känner plötsligt hur ditt hjärta slår fortare, din puls ökar och ditt förstånd slutar fungera.

Du lever.

Du måste dit och dricka.
Höra det, känna det, smaka det.
Låta det ta dig i sitt våld.
Omsluta dig.
Inifrån.

Du ler så att läpparna blir till korvskinn som spricker och börjar springa, famlande och framåtböjd. Ömsom med händerna i marken för att ta stöd och ömsom halvt upprätt. Du faller till marken men kan inte sluta skratta.

Du ska äntligen få dricka!
Dricka med giriga klunkar.
Dricka i överflöd.
Sluta dina ögon och låta vattnet rinna ur munnen, längs din hals och sippra nedåt mot brösten.
Utan att bry dig om att spara.
Utan att bry dig om morgondagen.
Du ska slänga dig på rygg, låta vattnet omfamna dig.
Känna hur dess uråldriga kraft fyller dig med energi och flyta runt naken i ett rus.

Länge.

Du är så lycklig i din framåtfamlande eufori att du inte ser den. Skylten som varnar för livsfarlig ledning.

Högspänning.

Du passerar skylten med ett skratt och med huvudet före och inte det minsta nedslag på takten springer du rakt in i ett nystan av eltrådar. Du blir till en levande spratteldocka utan impulskontroll. Håret fattar eld och lämnar ett förkolnat och illaluktande minne. Du famlar för att ta dig loss och inte förrän du låter armar och ben sluta sprattla inser du:

Det var aldrig mer än en dröm. För bra för att vara sann.

Mannen var gift.




Övriga genrer av *Aurora*
Läst 257 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2014-10-20 16:49



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

*Aurora*
*Aurora*