en natt i vargtimmen

kom insikten till mig

som bombnedslag


långt ner i tomhetens


gruvbrott:



allt var borta,


jag slogs av


avsaknaden av


den juvenila


hejdlöshetens omåttlighet


nu försvunnen upp i rök



' ' '


en gång


ja, en gång


stod jag högst uppe på


PARNASSOS


och blickade ut över


de snaskiga trivialiteternas


verbala månlandskap


framför mig


då i framtiden


skulle planeligen komma


väntade omåttligt nervöst


De Gigantiska Storverkan

"Fantomverken"


på att få lämna


min Gyllene Penna




Skred till verket


ja verken


med mångfaldiga

revolutionärande substanser

och en euforisk palett

som bas för

tänkt geniala, verbala penseldrag.

- - - och något hände


Häpen förnam jag

de gränslösa verken

florera framför mig

i ett


SHANG-RI-LA


av excellens




(tuppkammen växte)


Stol nummer 19

tänkte jag,


så tänkte jag


för den futurala framtoningens skull

- fattas bara annat -




men så en dag


upptäcktes något:


klockan var inte längre 16.15

men 11.55.

skattkammaren var som försvunnen


Det slog till som fantomvärk,

så tydligt att se

hur avsaknanden

av såväl esprit

som konstnärlig finess

formligen chikanerade mig


ja, tomheten spred sig inombords

som avslagen champagne...




min fantomvärk

som glasklar metafor

för uteblivna erkännanden,


förde mig


allt

närmare den smutsiga sanningen:


jag var helt enkelt inget geni,


blott


en simpel dilettant.