Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

pojkar små




du riktar vackra ord mot mig i strålar och jag borde bli förtjust
varma lena kärleksord men jag är inte ens våt
nariga pojkhänder och så förförande vackert häller du honung i mina öron
har len mage och raggarsträng, fingrar, ständigt på jakt över mig
dörren vi fumligt låst med en pincett
christina aguilera på väggen och minns jag rätt har jag snobbenstring
du, så stark i din hopplösa frisyr och glansiga ögon
sena kärlekslösa nätter och dagar av oboy
och visst kan jag sakna dina fingrar i mig
ett kristet läger och sista gången jag drog ner dig i soffan och vi generade allrummets furumöbler





och så han som kysser mina fingrar och lovar sig till döds
bruna ögon under lugg och spenslig kropp som en fågelunge man kan krossa med en hand
jag som önskar intensivt
att jag kunde
ge en bråkdel av mig
sluta bära ditt hjärta
en burk krossade tomater
i min hand
tunn hård kropp mot min
sträva mcdonaldsservetter och du som kom över heltäckningsmattan
och längtansfullt drar jag bort det sista minnena ur marken
tömmer noggrant ditt damm ur mina fickor
spottar än då jag påminns om dina tafatta fingrar på min kropp
hur mycket du än tror
kan ingen ta på mig som jag






en nittiosäng och urtvättade kalsonger med sladdriga resårer
beskriver dig bäst
gänglig i collegetröjor och fotsvamp
i efterhand
lämnar jag in året jag slösade med dig och får tid i retur
bytesrätt
för natten du skrämde mig
med hätska andetag i mitt öra
väggen jag tog tillflykt till när morgonen kom
långa armar och dina fingrar som formulerar en sista rad till mig
efter våra månader blev jag djävulen och du
en i raden av förlorare jag kysst






två händer och starka armar så rak och modig utan kläder
ett baksäte där du blev min
öde grusväg
gitarren i sitt hörn när du virade in mig i önskningar om nätter och evighet
en vrå av världen som blev vår och hårt hårt höll jag din hand i bilen
tiden vi gav varann och hur du skakande gav mig två kvistar av syren när jag gav upp
en lila
en vit
hur ditt liv börjar om och bannorna jag ger mig själv
varje gång min vildaste fantasi frammanar dig
händer som pillar i mitt hår och din famn
enda platsen där jag andas klart






dimmnätter och fuktigt gräs
myror över min sten vid sjön och mina lår mot din rygg när du bär mig tillbaka
önskade väl mest av allt komma in i varmt och vått och jag fnissade då för det skulle ju aldrig hända
lutad mot fönsterblecket konstaterade jag att klockan var morgon
utmanade visst djuret bakom all fasad för plötsligt stod du för nära
pratade med alkoblick medans dina tankar band fast mig vid en björk och knullade skiten ur mig
jag minns din nacke i ett ögonblick
som naglar man bitit av och spottat ur
och nätterna blir långa
och du ler fortfarande fram mina fjärilar
påminner om grå betong du tryckte mig emot
åratal nu
som jag drömt om din mjuka hud
sådär benigt vacker som alla borde vara
med anklagande ögon och tusen ord till övers för mina ivriga snedsteg
låter jag dig belägra mig gång på gång
i tanken och ingen annan stans
men det vet ju inte du än





aprilhimlen och en balkong jag aldrig glömmer
din doft som fyllde mig och en cykelpromenad i natten mot okänt hus
att jag tog steget och övergav allt
vann hela världen och mjuk röst i min telefon
hundrafemtiosju dagar av lyckan mot min hud
dina armar runt mig och hårda händer i mitt hår
bitmärken i ansiktet och oroliga apotekares ögon
mina hormoner i obalans och halkigt badrumsgolv
ögon som en sprakande vulkan
faller jag i bitar av din blick
alltid med
brännande lust mot väggar och golv
mina fingrar försiktigt över din panna när du däckat över mig
att ta ut kärleken i förskott
våga hoppas
spända fingrar runt min hals
hårdnar greppet
explodera i din hand när du
trött efter nätter med klibbig citron under strumporna
vodka i mungipan och nån som spytt ner soffan
hur du tänder en cigg
ser i fjärran
brännande frånvaro i min famn
du som drar handen genom håret
knycklar ihop mig, fimpar
tar din väska och går





mil i sommaren
du som kör och jag som läser kartan
en väg vi stannade på och alla ord jag sagt till dig
en slänt och forsens brus
vakna nätter som syns i mitt ansikte när du tar av mig alla kläder och knullar mig till myggors sång
tusen bett, barr i mitt hår och som plåster på brusten kondom
en hamburgerbar i nån småstad jag inte minns
och jag vet att jag sa att vi gör det igen
men jag säger så mycket jag inte menar
slitna leder som håller om och jag som bara dör av tyngden från din arm
hårstrån på din rygg
svettdroppar från din panna
över min hals
vi som släpper varann och lovar
att allt ligger framför oss





en madrass på golvet och skrivbordslådan redo
din bröstkorg mjuk av dans och en tatuering jag inte såg i mörkret
du i mig och allt du sa som jag låtsas att jag inte kommer ihåg
knappt törs du andas om hur mycket jag blir skyldig dig
hur långsamt sista vagnen går hem och hur bra jag passar i din vita tröja
du som upprepar mitt namn
om och om igen
tills du kommer i mig och jag håller om dig när du somnat
scones, en morgonens förtvivlan
en söndag vi skjuter upp
hårstrån jag lämnar på fönsterblecket
att jag är för feg
inte förklarar
hur länge jag väntat på dig





och så han som trycker upp mig mot en vägg
främmande tunga mot min och varma händer
siffror vi uttalar högt
trots att jag är full hånglar vi i garderoben
skägg mot min kind
ännu en bar och en promenad hem
portkod och tovigt hår
sälta längs benen
nattens ljud och innergården utanför
tom
att vakna öm, mjuk och använd
din nyckel i handen
lägenheten ensam
jag är över ditt lakan
låser dörren, stannar upp, önskar
att jag såg det du ser i mig

lovar
att jag för sista gången
lagt mina andetag
i oförsiktighetens
kalla händer












Fri vers av tildam
Läst 228 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2014-10-23 01:57



Bookmark and Share


    tehdog
här fångas bra mycket
2014-10-23
  > Nästa text
< Föregående

tildam
tildam