I ett skick bara Gud kan förneka
ett mord har begåtts
då hennes fullständiga svar
på hennes trötta axlar
gjorde rösten hörd
en gnista så som dagen
var nu förstörd
hon drömde sig iväg
när hon i månader letade efter en utväg
för att försvinna från hennes verklighet
hon fann en likhet mellan tysta stjärnor och överhöghet
när hon bara ville se frihet
makten från förtvivlan hon desperat
sökte tröst
omfamnades av kyla vid hennes bröst
hon bad en bön och hoppades tro
att hon skulle slippa sin hemska oro
hon föll tillbaka på spåret där hon försvann
då timmen vid skymningen henne tog
där i fallets skepnad stod polisman
hennes dopamin dom beslagtog
hon livet fick låta falla och hennes hopp
giftigt smekte hennes trasiga kropp
hon togs ner av riklig falskhet
när hon egentligen saknade närhet
ljuset blottades av ett saligt ord
ett rånmord
passerades i jakt på
evigt lösenord
hon i all hysteri fann svaret
längtan och rädslan hon förstod allvaret
från hennes svarande
hon fortfarande panikslagen
hon var försvarande
brott mot vapenlagen
hennes minne
det skräna när hon fort
fick storhetsvansinne
ett fängslande beteende i hennes skeende
så väldigt extrem
hennes agerande och vishet blev istället
ett problem
hon hade vunnit det mäktiga av alla system
som har slagit hennes glädje till jord
hon talade ett bibelord, som en poem
för livets största rekviem
men den stora gåtan var henne grova
drogproblem
hon var nu inte längre ensam
när hon vandrade på hennes gata
hon stegen bakom
förföljdes av rabiata, intrikata helt privata
ensamhet i vintergata
hennes ord var många och desperata
men hon kunde inte utesluta hennes
hjärnskada
stjärnorna i glittret vid vattenytan
måste tillvaratas
hon var i frågande extas
sprang lyckliga steg på
bron fylld av glas
hon riskerade sitt sinne att fråntas
men hon försvann med ett skott
när mörkret hade utgått
hon hade brast i hjälplöst utbrott
anden i mörkblått
efter hon utstått det nackskott
fåglarna föll ner i sin hemlighet
hon hade gått för att möta frihet
oändligheten var kommen hon nu hade
förstått
hon i sanna befinnande hon hade övergått
från förklarande av spelets tidsparande
men naturen blev försvarande
när våran skapelse blev ett omhändertagande
för levnadslusten betraktades som nu
frånvarande