De som andas



under ytan
och bär något inom sej


får regnet att odla pärlor
i olika nyanseer på huden
allt från



akvamarin till Briljant



sedan sköljs de upp på land och torkar



i solskenet.




Och all oändlighet fick ett slut
men de uppsprängda tunnlarna







under jorden
låter den ledan
ha en förtröstan ändå



och får



dagarna att gå



som i ett land i en syrgastank



så stelt och sterilt



så ekande tyst
studsar fågelvingar runt




massiva skottlossningar
tar en glimrande väg upp



genom stjärnorna
där ljud inte finns
det är ett ljud
som ingen kan ta fel på


Under ytan
är det tyst och begravet
Själens rum har ingen dörr
den låter oss hänga



fritt på ytan
den låter oss drunkna i en tragedi



Av tankar frågor och föreställningar