Den röda lyktan utanför hemmet
den låsta dörren invid kistan
den kvarlämnade askhögen
den svarta himlen av slocknade stjärnor
allt det stoftet strilade ned
som ett tyst svart moln
och trädde ett hölje om våra ögon
Den blå lampan runt himlens skymning
det vilda kvarteret av meteorer
stigarna och gränderna i skuggan av drömmarna
högre upp kommer man inte längre
men då har drömmarna upphört
Den vita snön utanför fönstret
den vita snön utanför fönstret
jag skriver två gånger ifall jag skulle sluta andas
Den grå dimman som väller ut ur mitt bröst
den allra första gången jag levde
var när jag satt i mammas knä och såg pappa
ta bilder på månen i fönstret
hela vardagsrummet var fullt med inramade
fotografier på månen
kratrarna som log in i kameran
medan den röda lyktan utanför
försökte sippra in mellan persiennerna