Flytta städerna
bakom jorden



och skydda
dess fåglar och liv.



Ge plats
för de soluppgångar
som reser sej där,



de kanske redan fallit
långt innan kväll vem vet



låt då
de höga murarna få sova i ro.



Ingenting där bakom
märker någonting av det.



Du kan lugnt
leva ditt liv
och somna om
och simma ut
i de väldiga oceanerna



hålla upp himlen
och låta den falla fri.
Genom dej
tills du blir
en blomsteräng av blom.



Träden runtom är
våra lekamen och andetag.
Då hörs vinden.



Vänta inte på mörkret.
Mörkret är bara mörker.



Ingenting
är så tyst


och tomt
som en nedsläckt gata utanför.



Och ingenting
är så levande som när livet
knappt existerar.



Så spelar sinnen inombords.
Som alla löv som faller över
ett trött ansikte som bara vill hem