Kyrkklockan är galen.
flocken runt tornet flaxar och skriker.







Snart ska vi gå hem och älska.
Vi står tysta
säger ingenting men vet det.







Känner hur blodets lågor
slickar och stramar runt.
kinden din som rodnar vid min
.








Isen runt timvisaren blänker.
Feber mot en panna







och våt gata kryper
blank av månsken.







Krystad är trafiken
nästan bedjande.







Hur fönstren piskas av vinden
och kastar en längtans blick upp mot himlen.








Vid porten möts våra ögon.
I hissen har dom fastnat i varandra.








De är opaler,







de är mystiska
och de förför varandra i tankar av
gränslös kärlek.







De är som en blind fläck
där allt runtom aldrig kan tränga in.








runt tusen murar en säng
Vid sängen hörs endast vågor vid en strand.







Mjuka vågor av salt öde hav.
Klipporna upp mot land,







Stärnorna på himlen
hur liten och utlämnad denna stund verkligen är.



141029

(C) Lars Gullberg

Poet musiker och konstnär