Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Som änglar som vakar över platsen








Var någonstans
djupt i skogarna
faller månen.



De löv som håller upp natten
i dess ljus.



Var någonstans slutar vägen ?
Ensam ligger den på sidan med ögonen stängda.



Den andas med djupa andetag,
sorgsen övergiven och bortglömd
som en vind



över öppet hav
där mellan grenar och ris,



ner mot vattnet
i ett glittrande strömt ljus.



Den andas och rör sej
och i viken ligger båtar och skaver
mot varandras skrov.



Släden drar tankar
upp mot himlen.



Vi sitter klädda i den frusna kvällen
och åker mot natten,



de svagt upptända stjärnorna
av hus och gator
håller ömt i varandras händer.



Som änglar som vakar över platsen




Prosa av Lars Gullberg
Läst 187 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2014-10-31 09:21



Bookmark and Share


  Nanna X
ödsligt och ömt. nattsidan behövs, liksom.
2014-10-31
  > Nästa text
< Föregående

Lars Gullberg