du
mötte luften i en
siluett
motljuset fanns i dig
en hinna av liv när du gjorde
din insida till en rörelse
med din hand

när du sa att du inte längre fanns
såg jag dig
stilla på en gård
där dina väggar slagit en ring runt dina ögon
"sträck dig utanför dina klösande revben
utanför inälvorna"
och din kropp flöt upp till ytan
en rörelse
en vink av ditt blodsvall


du
höjde dig över tystnaden
lungorna fylldes
en fot sträcktes ut
mot den du ville vara
som om ditt enda steg
var ett uppror


någon sa:
"du kommer krokna i mörkret
om du inte
rör
upp det
som damm
under din tunga "

du bröt bitar av tystnaden
tvinnade den rund din böjda rygg
alla hörde din röst
den flöt
in i huden
när du rörde vid luften
gav ditt liv ett eko
som av hjärtslag

Visst du att även stjärnor snurrar?
Visste du att du pratade i sömnen?
Visste du att du rörde vid himlen
när mörkret inte såg?
Vet du
Du är en sol
i mitten av mitt öga
När du sträcker dig ut genom dina lungor
som en snurrande stjärna.