jag vill att du ser
alla dikter jag skrev
och alla jag slängde
som handlar om det jag vill att du ser

jag vill att du ser
hur jag varje dag brustit när det inte fanns nån i rummet

jag vill att du ser
alla gånger jag tvekat vid broräcket när jag blickat ner

jag vill att du ser
en spillra så livrädd när spegeln mötte min blick

jag vill att du ser
hur blodet då rusar till huvudet och ångesten förlamar mina ben

jag vill att du ser
när jag faller ner, kan inte andas mer, på badrumsgolvet

jag vill att du ser
in i mina matta döda ögon när apatin slagit rot

jag vill att du ser
isolationens varje klockslag av stillhet, sömnlöshet, tomhet

jag vill att du ser
då jag vandrat ensam, ständigt så ensam, genom regniga gator, iskall och blöt

jag vill att du ser
blickar från vänner, skammen jag känner, när jag sa till dom att jag ville dö

och jag vill att du hör skriket som skär igenom min bröstkorg;
kniven i hjärtat som tränger sig ut

och jag vill att du vrider, om just den kniven,
låt mig förblöda så att allting kan ta slut


men jag vill att du vet, att allt är mitt fel,
jag var trots allt, till slut, den som var sjukast.