Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Advent


Vart ska vi?
När ger vi oss av?
När kommer vi fram? 

Som att gå in i en mycket gammal
människas rum, där det tickar en klocka,
doftar starkt av långa år,
nedbrunna stearinljus
och värkande leder.
Flugan sitter på ett porträtt
och putsar sina vingar. 

Här inne står en knäppande tystnad
omkring alla saker, likt ljudet
av solvarmt trä. Trasmattorna
ligger på led över knarrande golv.
                                  Det är snart advent. 

Giv oss idag en liten skål lycka
och färglägg vår almanackas blad.
I husen runt omkring vrids ljuset ner.
Vissa överlever av repetition,
de blandar och kuperar kortleken
under låga tak. 

Jag säger: Det finns ingen grav
som kan avhålla mig från att leva idag.
Det finns inte heller något som kan
hålla mig kvar i graven den dag
Gabriel sätter basunen till munnen.
Trösta dig med det. Trösta dig. 

          Du frågar igen:

 

 




Fri vers av Stefan Albrektsson
Läst 413 gånger och applåderad av 27 personer
Publicerad 2014-11-04 09:05



Bookmark and Share


  Lärling
Underbar och innehållsrik text i ord och bild.
2014-11-08

  ULJO
Väl förmedlat och värt en stor applåd
2014-11-07

  Lynx63 VIP
Tankfull, värme.
2014-11-07

  Veven
Den här texten kommer tillbaks till mig. Bokmärke.
2014-11-06

  Bibbi VIP
Grattis till "MEST BOKMÄRKTA DENNA VECKA"!
2014-11-06

    ej medlem längre
fint flyt i denna
och ett spännande slut
hoppas det blir så :)
2014-11-05

    ej medlem längre
Underbar stämning i denna text.
Får lite känslan inför Luciatåg man gick för gamla människor när man var liten. Precis Innan Lucia tar första steget ut mot de förväntansfulla gamla fina...

2014-11-05

    ej medlem längre
Livets gåta, att inte veta, en vandring i tid och rum utan mål, min tolkning av din bildrika dikt.
2014-11-05

  ResenärGenomLivet VIP
Du börjar mycket beskrivande och avslutar med hoppfulla och verkligen tröstande ord...och frågorna känns ivriga, som om du redan står i startgroparna...jag bokmärker...
2014-11-04

  Mats Kitok-Lundmark VIP
Inspirerande
2014-11-04

  catharina.jerbo VIP
jaha. så fick du mig att se fram emot advent också. ok. då får det väl bli så. men skriv inte så här vackert om julen bara, för då du ;-D
2014-11-04

  Veven
Dikten inger hopp hos mig och en längtan till advent. Gillar särskilt den starka doften av långa ord och att vissa överlever av repetition. Kopplingen mellan början och slut är också härligt finurligt. Stämningsfullt.
2014-11-04

  TrollTörnTrappan VIP
Jisses, här målar du med enkla ljud och stämningsfulla ingredienser ett skrämmande tillstånd; som sedan andligen genomskådas med friskt mod!

Fäster mig särskilt vid "Vissa överlever av repetition, de blandar och kuperar...", ehuru jag själv allt oftare upplever mig få livskraft genom den metoden, även om den knappast kommer hålla i längden förutan mycket god variation då... Dina dikter brukar vara hemskt kreativt varierade.
2014-11-04

    ej medlem längre
Det som ligger kvar är scenen (är en bildmänniska) och de undrande tonerna. Vackert.
2014-11-04

  Anya VIP
Din text får mig att tänka på "Tomten" av V Rydberg. Vart kommer vi ifrån och vart ska vi?
Jag föll särskilt för:
"Det finns ingen grav
som kan avhålla mig från att leva idag.
Det finns inte heller något som kan
hålla mig kvar i graven den dag ..."

Att du knyter ihop slutet med början är också väldigt fint.

2014-11-04

  Bibbi VIP
Amen!
2014-11-04

  Tess74
Vackert målande
2014-11-04
  > Nästa text
< Föregående

Stefan Albrektsson
Stefan Albrektsson