Vart ska vi?
När ger vi oss av?
När kommer vi fram?
Som att gå in i en mycket gammal
människas rum, där det tickar en klocka,
doftar starkt av långa år,
nedbrunna stearinljus
och värkande leder.
Flugan sitter på ett porträtt
och putsar sina vingar.
Här inne står en knäppande tystnad
omkring alla saker, likt ljudet
av solvarmt trä. Trasmattorna
ligger på led över knarrande golv.
Det är snart advent.
Giv oss idag en liten skål lycka
och färglägg vår almanackas blad.
I husen runt omkring vrids ljuset ner.
Vissa överlever av repetition,
de blandar och kuperar kortleken
under låga tak.
Jag säger: Det finns ingen grav
som kan avhålla mig från att leva idag.
Det finns inte heller något som kan
hålla mig kvar i graven den dag
Gabriel sätter basunen till munnen.
Trösta dig med det. Trösta dig.
Du frågar igen: