Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Den döende svanen

konturer lyfter och dimmor faller
när höfthud greppas
och fingrar cirklar
kroppen
hennes hud
mot kvinnans hand och kvinnans man

hon är silveröga, silverkjol, en tyst fiol
som spelar sin sista melodi
täckt av nattens hinna

hon berövades sin livssubstans
blev ett solo
i ekot av andras begär
och det som aldrig var där

den tomheten
den tomheten

distanslöshet du kära
vilka mjuka fjädrar du har,
fresterska där!

i filmstjärneglans gör hon sorti
i strålkastarljuset dansar hon
den döende svanen
drar stråken mot glömda rikes salar
och manipulationen och masturbationens tid

hon visste inget annat
hon fick inget annat
än mikroliv




Fri vers (Fri form) av Hestia VIP
Läst 205 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2014-11-05 20:44



Bookmark and Share


  Ronny Berk
intressant poesi; natts hinna och hennes hud känns som frestelser ...
2014-12-20

  ing
vackert tragiskt livsöde.. tänker marilyn m.
2014-11-16

  Epione
Fantastiskt bra, mycket ord som tar tag i mig. Bokmärkes för känslan och bilderna, det äkta.
2014-11-13

  Veven
Väldigt vackert och sorgligt.
2014-11-05
  > Nästa text
< Föregående

Hestia
Hestia VIP