Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Stirrande ögon

Cissi satt vid datorn en kväll. Barnen var nattade, eller skulle egentligen vara det. Men de gick ur sängen, ut ur rummet så fort Cissi gick därifrån. Cissi hade varit nere och lagt dem, stoppad om dem mer än fem gånger. Hon hade precis kommit upp på övervåningen igen. Hört hur barnen gått ut ur sitt rum, tre av henne älskade barn. Bröstkorgen tätt ihopdragen. Strupen åtstramad. Inre bilder. Så länge de låter lever de, tröstade hon sig själv. Ska snart gå ned igen. Måste bara andas, ta några djupa andetag. Cissi hörde hur barnen hoppade och skrattade på nedervåningen. Så länge de skrattar och leker lever de. Skrev BRB på datorskärmen. Smällen i golvet på nedervåningen från föräldrarummet. Tystnaden. "Mamma! KOM! Nikolina är död! Hon ramlade! Mamma förlåt!" Hjärtat stod still. Andningen upphörde. Cissi hoppade över trappgrinden och susade ned för trappen utan att nudda trappstegen. Kom in i rummet. Såg femåriga Niklas stå på golvet framför fotänden på dubbelsängen de hade köpt efter Patriks död. Den ett år yngre Mikael hängde över fotänden, tittade oroligt ned i golvet. Cissi tittade ned på golvet. Huvudet domnade, hjärtat bankade. Den tvååriga Nikolina låg på golvet. Stilla. På rygg. Ögonen stirrade i taket. Så länge de låter lever de. Bröstkorgen rörde sig inte. "Förlåt!" grät Niklas. "Är hon död?". Men för helvete vakna kvinna! Du måste agera! NU! tankarna snurrade. Rummet snurrade. Cissi böjde sig ned. Lade ena handen bakom nacken, stadgade Nikolinas nacke. Andra armen under Nikolinas rumpa. Lyfte upp henne försiktigt. Inte du ... inte igen! NEJ, nu får det vara nog!. Cissi skakade om Nikolina fortfarande med fast grepp om huvud och nacke. Ett rossligt men djupt andetag. Stirrande ögon, som börjar blinka. Andas! Ta ett djupt andetag. Hon lever!. "Jag måste upp och ringa." hörde hon sig själv säga. "Hon lever Niklas, det är inte ditt fel, men håll er lugna nu."
"Mamma, får vi följa med?" frågade Niklas.
"Följ med upp ni ..." sa Cissi. Hur oduglig får man vara som förälder? tänkte hon för sig själv.

Någon timma senare.
"Hon har en lindrig hjärnskakning, vi får ligga kvar för observation över natten. Det är ingen fara." sa Mats röst i telefonen.




Prosa (Kortnovell) av Junia VIP
Läst 368 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2014-11-08 15:22



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Junia
Junia VIP