Ja, tiden den försvann
min älskade jag dog
och det tar tid när man skall hitta sig Igen
När stormen fällt alla träd man trodde var grunden till ett hem

Jag är inte färdig än men jag har fötterna på vår mark
Jag lyfter mig konstant för att göra mig stark
Men det var i sättet du såg mig i ögonen som  jag såg
allt jag är när jag är när jag är som  mest

Vi är inte längre kvar så jag kan äntligen sluta leta efter svar
Månen löpte amok och solen, ja gud vad den brann
Men havet skvätte svalkande vågor som försvann
Tomhet fyllde vindens alla rum
Dofter grodde in i minnes lund

Nu väntar lugnets tid

Våra löv finner frid

Grenar fyller vår sol.