Jag vidrör din ryggtavla i hopp

om att din mun ska uttala mitt namn,

leta efter min existens,

kräva den.

 

Varje minne vi delat förkastas

av alla dem gångerna du lät

tystnaden tala åt dig.

Tystnaden.

 

Far jag illa skall jag inte förglömma

att de isblå jag en gång hållit kär

aldrig brydde sig om mig

alls.