Fjolårsbladen prasslar i stilla bokskogen.

Vad är det för sorl därinne?

Är det hjortar som brölar parningsaktens

perenna refräng

eller är det något annat som sökt sin tillflykt

till florans stilla sfär?

Det jäser i kroppen

måste gå dit hän

och se medan man är här.

Två kroppar synes för synen

där de ligger intimt mätta, belåtna,

gripna av vårens emotionella lystnad.

Luften känns ljummen skön

som nygräddat bakverk svalnar.

När jag efter en stund diskret smyger mig bort

från genuina bokarnas horisont,

hörsammar jag åter prasslet

bakom mina mjuka indianska steg,

som avtar mer och mer i stilla bokskogen.