Jag är hemsk, jag vet inte varför jag gör såhär. Faller i gamla fotspår, slåss med svaga hjärtan, leker med vackra känslor. Jag vet inte varför jag låtsas att jag bryr mig om dig - jag gör det, men inte som du vill. Jag bryr mig om dig så länge du kan underhålla mig. Tills du bjuder in mig till dig, där jag kommer att kräva plats och rum att bosätta mitt mörker i. Där jag kommer fylla ditt väl dekorerade hus av ångest. Skriken kommer att kräva hål i dina väggar och väcka alla dina spöken. Jag kommer att livnära mig på ditt förflutna. Demoner du lurat in i din källare kommer min närvaro att släppa fria. Rädslor du stapplat upp i små portioner och lärt dig hantera ska jag hälla ut för att få se hur dem regnar över dig.
River ner dina gardiner och slår hål i alla lås och möjliga dörrar. Jag ska förgöra dig. Så länge det finns sorg att älska ska jag älska dig. Men när korridoren förlorat sitt ljus och själen sitt sug, då försvinner jag och kärleken med dem. Jag trivs inte i ruiner.