Jag tänker på dig när förståndet lämnat mig och fantasin inte är tillräckligt nog, för att rädda mig. Jag tänker på dig under stunder av svaghet, när jag vill krypa in under min hud, glömma hur man existerar. Jag tänker på dig när världen känns oändlig, och drömmen att hitta mig ett hem; omöjlig. Jag minns dig när själen blöder tre på natten och sömnen glömt vägen hem till mig. Jag minns dig när någon älskar mig, jag minns dig när någon vill mig väl, men minnet av dig är som starkast när någon gör mig fel. Jag minns dig allra bäst när jag får hjärtat krossat. Det finns ingen famn som kan trösta mig sin din, och det finns ingen som har gjort mig mer illa än du. Jag saknar dig när jag har ont, och jag har ont när jag saknar dig. Sorg är kärlek som blivit hemlös.