Vi älskar med lampan släckt

under ytan
i djuphaven - så långt ner 
att inget solljus når in

Här finns det inga dagar mer

Vi balanserar på jordens axel
Timmarna flyter

fram och tillbaka
som bubblan i ett vattenpass

Döda klättrar över kyrkmuren
med fingrar som tentakler

I November

klär vi oss i mörkhyade rockar
sammanväxta med huvudet

Och ur både mun och näsborrar 
strömmar
vår andedräckt 

som vit rök i den kalla luften