Jag lämnar vattnet
och går mot land.
Månen följer efter.



Natt förblir natt
i timmar
och vågorna
rullar bakom.



Jag ser städerna
hur de blänker
sagolikt vackert i mörkret.



Så uppenbarar hon sej.
Så kränger hon av sej
sitt hölje



Min hud stramar så
av arkitekturens former
jag badar i fabrikernas dimma
flyter bort i skymningens tunnlar
under jorden
in i dina fjärran blickar



När väl mörkret lagts sej
ligger vi i det



De timmar vi blir en del
av kosmos



svävar bort i det vi inte
vet någonting om
vi har varit där



och vi kommer att
sluta våra dagar där



eller återfödas.



Har du sett dej själv flyga
aldrig har planeten glittrat så
i mörkret''''



Kontoret i skyskrapan blinkar
som en blå planet runt stjärnor av fönster
du viker papper till små farkoster



och släpper dom fria
med små meddelanden du skrivit på dom
hur de nästan tar eld där vid
stjärnornas närhet.



Dalar ned i en skogsdunge
viker in sina vingar
och somnar.