Jag riktar blicken inåt och letar efter ljus.
Kanhända finns där något som ännu är vid liv.
Runt om i allt det gråa dör lusten i det brus
som ströp min sista flaga av initiativ.

Jag riktar blicken inåt och famlar i mitt bröst
med hopp om att få finna ett ord som talar klart.
Jag skådar ner i halsen och söker efter röst
vars sånger skulle göra det dunkla uppenbart.

Jag riktar blicken inåt och greppar efter kraft
som skulle kunna stärka de svaga andetag
som är en urblekt skugga av styrkan som jag haft
men som har flytt och falnat, och flämtar fadd och svag.

Jag riktar blicken inåt och kippar efter luft.
Jag ropar efter räddning ifrån mitt svarta hav
som åter drar mig neråt och dränker mitt förnuft
tills jag har nått den botten som ljuset övergav.



Jag riktar blicken uppåt och letar efter ljus
där någonstans vid ytan som förut var mitt liv.
Jag låter benen sjunka till knäna i det grus
som med sin kalla skärpa nu är mitt tidsfördriv.