NÅD


lyktorna på rad dansar sorgligt i sina ljus.
De matta grässtråna runt
är få och stenar sover små i evighet och bortom går solen ned.



Bakom rullgardiner och dörrar,
bakom ögonlock och skimmer.



Var och en av alla de människor som vilar sitt huvud mot någon.



Snart regnar gatan i galaxen och inga stjärnor syns,
enstaka taxibilar
en och annan som går runt i sina tankar.
Dessa trottoarer som är ämnade för alla de envar just för denna tid



Vi låg där tätt ihop och lyssnade på vinden
låg där men så långt borta
i en annan värld.



Ryckte till en kort sekund som en elektrisk stöt. Det ekade mellan husen
någon ropade fick inget svar.
i parken en ensam varg som letar efter mat.



Säkert skulle somliga velat skjuta den på plats. Det är som om livet
verkar jobbigt som om vi inte rår över den.
Jag tänker på madresserade celler på en rättpsykiatrisk klinik



eller alla de barn som varje dag mobbas. Det måste vara svårt
att vara människa här, måste vara svårt att tycka om, måste vara svårt att vara snäll



Så enkelt att producera vapen så enkelt att utöva makt och förtryck.
Jag vet det finns någon där i var öga.



Det kunde varit så att vi fortfarande simmat runt som encelliga organismer men evolutionen ville något annat



PS. lyssna gärna på Pink Floyds endless River när du läser den här
ett litet tips

Kram Lars