Mina dikter
kommer aldrig
när det passar

De vrålar i dvalan
väcker mig ur sömnen
och vakar till gryningen

Som stora utropstecken
försöker de tränga in
mitt i veka livet

Galna hundar
som pissar revir
mitt bland alla
vardagens rutiner

Jag har känt deras andedräkt
sett deras bedjande ögon
och hört deras långdragna ylanden
gång på gång

Och ändå
varje gång
kliat de bakom öronen
och hälsat de välkomna

Budskapet är värt allt obehag