uppför stegen, vinglar
- jag håller
förbjudet på vinden
försiktigt, vår hemlis
vi halshugger mina dockor
tills du skriker av skratt

för alltid
- din lilla kropp

du,
den som blev lämnad
kan nu välja,
lämna din kropp
dina monster var aldrig under sängen
kallas mamma
kallas pappa

( nu är monstren i ditt huvud)

vad jag ångrar,
vill bevara
din mjuka hand
gjuta
- till min kropp
skydda i det mjuka

och det är för rått

nu,
bevakad genom skärmar
ögon förföljer
som mörka trådar
på stan, i ditt rum

nu,
ringsignalen gör mig rädd
knarket, spriten, ny psykos
de säger:
'måste nå botten'
varför nå botten?
FINNS INGEN BOTTEN
JAG SÅG INGEN BOTTEN!!
I EN LIVSTID!
kan gå en livstid utan nå botten..
rädd
jag vill spy
spy om du vänt dig
till mig..?
om jag orkat se?
om jag inte flytt
räddat mig själv

'Ingrid varför har du döda fjärilar i papperskorgen?'